Jag älskar min mamma. Det gör jag verkligen. Jo, men allvarligt, jag gör det. Men ibland är hon så SJUKT jobbig. Jag blir aldrig vuxen i hennes ögon (förutom när hon är lite full och tror att vi är "bästisar" som hon brukar säga).
När hon kommer hem till mig så är det alltid något som är fel. För mycket disk, för dammigt, för stökigt och det slå aldrig fel. Det första hon gör när hon kommer hit är att med syrlig ton säga: Jaha, ni diskar inte efter frukosten? Och så ställer hon sig och diskar. Allvarligt! Jag diskar väl när jag vill. Ska man behöva städa för att mamma ska komma på besök? Nej, jag tycker inte det. Herregud, jag bodde ju med henne i 17 år, ska vi inte kunna ha en avslappnad inställning till det här? Det är konstigt.
Nej, nu måste jag sluta. Jag ska dammsuga för mamma kommer imorgon. Nej, nu gör jag ju det. Städar för mamma. Fan! Okej, bara för den här gången då. Nästa gång får hon ta vår lägenhet för det den är.